Saturday, 21 May 2016

Ditt och mitt

Just hemkommen från en shoppingtur på ICA. När jag höll på att betala ropar en tjej i den andra kassan: "Hallå där!" medan en annan kassörska springer efter en ung man, som snabbt försvinner ut med en fylld kasse i handen. Efter en stund kommer expediten tillbaka, men killen med kassen var försvunnen.

- Händer det ofta, att folk smiter från betalningen? frågade jag.
- Förr var det inte så vanligt, sa kassörskan, men numera tycker jag det händer varje vecka.

Oavsett vad det beror på, så är det stöld det handlar om. Sjunde budet: du skall icke stjäla.

Förr i tiden fick man redan som liten lära sig det. Av familjen, vännerna, bekanta, i skolan. Det satt i ryggmärgen och gör det fortfarande. Sunda förnuftet och en slags hederskänsla håller emot.

Men hur är det med den saken nuförtiden? Vad som är ens eget vet man nog, men gränsen för vad som tillhör andra blir allt mer suddig.

I gymnasiet hade jag en lärare i kristendom (rätt länge sen m.a.o.) som sa, att skillnaden mellan kommunism och kristendom är den att kommunismen säger "Allt ditt är mitt" medan kristendomen säger "Allt mitt är ditt"! En ja-ska-ha-anda står mot en anda av generositet.

Tänk om killen med kassen vände tillbaka, lämnade tillbaka kassen med alla matvarorna och sa "Förlåt mig!" Jag tror inte den ICA-handlare finns som då inte skulle förlåta nallaren ... och inte anmäla saken för Polisen! Tänk ... om.